Text av Pontus Liedberg
När jag var yngre och löste korsord stötte jag ibland på ”TORKHUS”. Efter ett tag lärde man sig att svaret var RIA. Länge levde ordet bara i korsord, men så läste jag en bok av Martin Perne (Lappsilvret, om ett ungt par som blir nybyggare i norra Sverige) där det förekom en ria.
Jag tror någon tände eld på rian i boken.
Det var förresten inte ovanligt att rior brann. Ibland låg de belägna en bit från de
andra husen på gården av den anledningen. I en ria la man alltså in säd, och ibland lin
eller andra saker, på glesa stänger. Under fanns en rökugn, värmen steg och torkade
säden. Ibland kunde man – trots brandrisken då … – även kombinera rian med
bostadshus eller använda den som en bastu.
I Svenska akademiens ordbok (SAOB) står även talas om en FRÖRIA där man torkade kottar. Ja, ordet ria är även ett verb som betyder torka i en ria. ”Jag ska ria säden i en ria” kan man säga, om man nu ska göra det.
Idag återfinns rior, i den mån de överlevt, på utomhusmuseer eller i hembygdsparker. Och i korsord, fast sådana här ålderdomliga ord blir ovanligare även där – fast det går
långsammare än i resten av språket.
Har man sina tv-historiska glasögon på sig ser man att Ria Wägner var en stor tv-profil förr, och de danska ungdomsböckerna om Tina skrevs av Ria Tofft.
Det är sällan man ser en rolig nyckel om ria i ett korsord. Jag har nog aldrig kunnat
vitsa till en ledtråd till det ordet. Det blir ofta det sakliga ”TORKHUS”, men i ett
svårare kryss kanske man kan skriva något om kottarna.
